fredag 13 augusti 2010

Sömntuta

Sjörövardrottningen Bonny

Röda prinsessan Ellen

Cremeprinsen Evisej



Mammas gullvippa

I morse vid 9-tiden försvann Evisej spårlöst, jag letade i en timme och trodde jag skulle bli tokig. Jag VET att kattungar kan krypa in och somna på de mest konstiga ställen men jag tyckte jag letade överallt. Till slut gjorde jag i ordning lite mat och slog med skeden mot fatet, då brukar han komma med raketfart, men den här gången hjälpte inte det heller. Av någon anledning lyfte jag på överkastet i sovrummet och uppe vid min kudde låg den lilla sömntutan och sov så sött, vilken lättnad och glädje.

4 kommentarer:

  1. De har en förmåga att "försvinna", de små liven. Jag vet inte alla omöjliga platser man hittar dem på. Vad skönt att lille Evisej "kom till rätta". :)

    Härliga bilder!

    SvaraRadera
  2. Usch, det där är alltid lika jobbigt när dom försvinner! Till slut blir jag övertygad om att katten - på något sätt, fastän det är omöjligt - har lyckats ta sig ut ur huset.

    Skönt att han kom fram till slut! :)

    Men var är vackra Amandha?

    SvaraRadera
  3. Hi hi dom hittar sina gömställen. Han har blivit en riktig dunboll.

    SvaraRadera
  4. ja man hinner tänka på allt möjligt och omöjligt som kan ha hänt då de där små
    försvunnit.. Här har det också hänt och jag
    går ju i taket direkt och hjärtat blir som en sten av oro..
    Tur att han bara hade hittat sig en skön sovplats.
    Han är verkligen en riktig sötnos !

    Kram från Lena och Kågesibbarna.

    SvaraRadera