torsdag 8 juli 2010

Evinja finns inte mer

Vår älskade lilla söta, röda flicka, Evinja, finns inte längre hos oss. I går morse hörde jag henne "pipa" och gick upp och försökte lägga henne flera gånger hos Ellen men hon ville inte ha tutten. Hon fortsatte att "pipa" så jag drog upp rullgardinerna och när det blev ljust i sovrummet såg jag att hon andades väldigt ansträngt. Klockan var ca 7.50 och jag ringde djurkliniken kl 08.00 och fick en akuttid så det var bara att komma. Vi hann knappt sätta oss så kom en veterinär och hämtade oss. Evinja andades nu med öppen mun och mycket, mycket ansträngt, hon hade enl veterinären fått ner mjölk i lungorna och att hon skulle komma att dö så för att hon skulle slippa lida mer så fick hon en spruta och somnade in i min hand.
Enligt veterinären händer det här ibland och förloppet är mycket snabbt.

Oj, vad svårt det är att skriva detta, klumpen i halsen blir bara större och större och det börjar bli svårt att se vad jag skriver.

Lisbeth min vän jag tänker på dig som väntat så länge på din "drömkatt" och äntligen var hon på väg, Evinja skulle ju få det så underbart hos Er. Kramar till er båda, tror ni att ni kan vänta ett tag till?

7 kommentarer:

  1. Läste precis på FB vad som hänt, beklagar verkligen att lilla Enivja somnat in. Tänk vad man fäster sig vid kattungarna, själv grät jag floder över mina två som jag miste.

    SvaraRadera
  2. Jättekramar till er och massor av nospussar till Ellen och den lille. Det är hårt och jag sörjde för er allas skull hela dagen igår. Och gör det fortfarande, förstås.

    SvaraRadera
  3. Så ledsamt att höra, usch vad jobbigt det ska vara för er alla inblandande. :( Många stora kramar till er alla och extra pussar till mamma Ellen och brorsan. *kram*

    SvaraRadera
  4. Tårögd så beklagar jag verkligen lillflickans bortgång. Så otroligt trist till er och hennes väntande familj... må nu lilla kattfamiljen må gott...

    SvaraRadera
  5. Det är så sorgligt Anette. Hon var redan så otroligt älskad här. Hur kunde hon så liten och nyfödd som hon var redan ta så stor plats här i våra hjärtan. Såg det framför mig hur hon sprang här ute på ön med våra andra katter...
    Tänker så på dig och Yngve och lilla Ellen. Skickar tröstkramar till er.

    (....kanske är min drömkatt bara en dröm...Anders säger att hon kommer någon gång....jag vet inte. Kanske har han rätt men just nu är jag så ledsen )

    // Lisbeth

    SvaraRadera
  6. Åh, detta är så ledsamt så det går inte ens fatta. Att en liten misse kan skapa sån stor sorg och saknad är ofattbart.
    Mängder av tröstkramar genom etern till er och den väntande familjen.. Och förstås till mammakatt Chaila och bror Evisej.

    SvaraRadera
  7. Lotta: Yngve och jag har gråtit tillsammans.
    Monica, Gunilla, Linda och Lena: Tack för alla tröstkramar.
    Lisbeth: Jag kunde också se henne på ön, man kan ju undra hur en så liten varelse kan ta' så stor plats i ens hjärta efter bara ca en vecka.

    SvaraRadera